31 maj 2011
Min pappa tog mig ut till Tunnön, redan från barndomen år efter år för att plocka liljekonvaljer. Detta har jag med mig hela livet och måste ut varje försommar en dag för att plocka dessa ljuvligheter. Jag åkte till mina hemtrakter och hittade hur många liljekonvaljer som helst. Det doftade överallt. Myggen var där som brukligt och jag fick ihop jättebuntar med de allra gudomligaste blommor. Jag har hela köket fullt och doften är otrolig.
Jag besökte även en enorm övervuxen och övergiven gammal trädgård. Syrenbuskarna dignade av alla blommor. Där fanns gamla äppelträd, körbärsträd, enorma vinbärsbuskar och sommarflox, som ännu inte hunnit slå ut.
Här var jag ofta barnvakt under tonåren. Huset har man rivit till min stora förtvivlan, då det var ett mycket vackert hus. Bara den övervuxna trädgården står kvar. Jag vandrade omkring länge och njöt av doft och skönheten av syrenerna.
Jag tycker inte alls om de moderna pyttesmå trädgårdar som numera hör till nya villor. Skaparkraften och inspirationen förtvinar då jag betraktar dessa små plättar. De gamla enorma trädgårdar som var vanligt förr, är något som blivit ett minne och jag saknar dem så oerhört. De var underbara.
Allt blommar nu. Häggen och rönnbärsblommorna doftar mycket starkt nu. Det är syrenernas och liljekonvaljernas tid som allra bäst just nu och jag kan inte få nog av dem.
Trädgården här hemma skäms inte för sig heller. Narcisserna börjar så smått avta men många finns dock kvar. Den vita rhododendronen blommar och den rosa har precis börjat liksom den röda. Måtte det aldrig ta slut den underbara försommartid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar