En liten flicka har fått löfte om att cykla sin första cykeltur på landsvägen och är naturligtvis ivrig att få prova på detta. Man minns sin egen barndom och alla cykelturer när man fick lov att utöka längden på turerna. Hur härligt var det inte att känna friheten, doften och livsglädjen att vara ute på egen hand med sin cykel.
Vi vet hur det slutade och det är Engla jag tänker på. Hur en sådan fruktansvärd händelse i vårt sommar Sverige överhuvudtaget är möjlig, är för långt bortom förståelse och ord. Det är fullkomligt ofattbart.
Jag läste nu att JK vägrar familjen skadestånd. Ett skadestånd som inte handlar direkt om pengar utan om någon sorts kompensation eller upprättelse för en extremt plågad familj. De kommer aldrig att få Engla tillbaka, men ett erkännande från staten eller JK, i form av empati, förståelse, medkännande, medmänsklighet, att verkligen visa den oerhört viktiga signal att denna katastrof är fullständigt oacceptabel, vore det minsta denna stackars familj borde vara värd i sitt lidande och kamp.
Det existerar ingen rättvisa i livet. Men ändå borde man som medmänniska känna sunt bondförnuft och inte stoppa huvudet i sanden och låta detta endast bli glömt.
Hur är det möjligt att JK vägrar denna familj upprättelse? Staten och JK agerar mycket värre än själva förövaren, för dessa myndighetspersoner ska väl anses som normala i sitt yrkesutövande eller?
Jag har i nästan alla svåra fall sett mer än väl, hur svenska myndigheter agerar i liknande situationer. De vägrar allt som berör hjälp för plågade, lidande människor. Inte ens en liten oskyldig flickas liv är värt något i deras syn på människolivet. Pengar är det ENDA som räknas. Det är ett system som kan liknas vid forna tiders system i Stalins Sovjet. Det är en stor skam!
Jag lider med Englas familj. Inte ens en upprättelse får de efter det svåraste vi människor kan genomlida. JK framstår där som en överförmyndare som med sitt fullkomliga inhumana synsätt förvägrar denna familj en liten begäran om skadestånd.
Toppskiktet i vårt svenska samhälle är MYCKET otäckt!
Lilla Engla, jag hoppas av hela mitt hjärta att Du fått komma till en bättre plats, en plats där små flickor som Du, har rätt att kunna få ta en liten cykeltur när sommaren lyser med sin fagra blomstertid. Du ska inte behöva bli glömd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar